Jag Orkar Bara Inte Mer.

Kom och ta med mig till helvetet. Låt mig få brinna ifred. Det kommer gå snabbare då. Det kommer inte göra så ont som det gör nu. Nu när jag brinner upp innifrån. Jag slits i bitar varenda jävla dag. Jag tar mig upp ur sänge varje morgon. Sängen som jag hoppades skulle ta livet av mig. Jag har låtit armarna och benen vara. Det känns töntigt att gå runt med ärr och sår över hela kroppen. Men ångesten har varit dubbelt så stark och rösterna har varit dubbelt så höga. Men jag ska bli stark. Jag ska bli en sådan människa som gör allt och klarar allt. Men det kommer vara svårt. För nu är jag bara en patetiskt människa som inte gör något och inte klarar något. Jag har blivit drogad, misshandlad och lurad. Men tydligen så är det inte nog för att ge mig lugn och ro. Det enda folket som har hjälpt mig. Det enda folket som har fått mig att må bättre. Det folket som är orsaken till att jag fortfarandre lever. Om de inte skulle ha varit där för mig skulle jag ha begått självmord för länge sedan. Men nu tas de ifrån mig. De raderas ur mitt minne. De försvinner ur mitt liv. Då kan jag bara hoppas på att få försvinna ur mitt liv tillsammans med dem.